Vad är skillnaden på mossa och lav? Hur vet jag om jag hittat en naturskog? Och varför behöver vi biologisk mångfald i skogen? I detta inlägg sätter vi naturskogens doldisar under lupp. I bilderna nedan får du följa med ut i Tiveden på artvandring - en promenad för livet.

Innan vi dyker ner i kryptogamernas underbara värld ...

Behöver vi reda ut några begrepp. Det handlar dels om strukturen på deras livsmiljö, men också vilken typ av arter som anses skyddsvärda. Det finns skyddsvärda kärlväxer, insekter och fåglar också, men jag har valt att fokusera på ett dussin mossor, lavar och svampar för att göra inlägget överskådligt och mer tillgängligt.

Naturskog

Naturskog är ett samlingsbegrepp för en skog som aldrig kalhuggits och i stort sett fått sköta sig själv med enstaka ingrepp. Många skulle nog vilja kalla det urskog, även om begreppet urskog betyder skog som aldrig påverkats av människan. Det finns många olika former av naturskogar, men i regel rör det sig om en skog med olika trädslag och träd i många olika åldrar (undantag finns såsom stavatallskog) och död ved i olika stadier av förruttnelse - helt enkelt ett friskt ekosystem där det finns hem åt många olika arter. I detta inlägg kommer vi fokusera på äldre barrskog.

"Bondskog" 

En så kallad bondskog kan vara naturskog, men där små ingrepp har gjorts i modern tid. Det kan röra sig om att skogsägaren tagit ner träd för ved, byggmaterial etc. men att skogen i stort sett är intakt, det är inga stora hyggen som bryter av och torkar upp marken. Här kan flera arter ännu hanka sig fram.

Plantage

Står träden i jämna, raka rader? Är majoriteten av träden ungefär lika stora? Är de av samma sort? Då står du sannolikt i en plantage. Även om plantagen kan tyckas estetiskt tilltalande för vissa är det ett art-fattigt och känsligt landskap. Om du skulle hitta något skyddsvärt härinne är det inte mycket att bråka om eftersom ekosystemet redan är kvaddat.

Substrat - växtplatser  

• skuggig eller näringsrik mark
• högstubbar 
• levane gamla träd
• lågor (döda träd som ligger ned)
• kolad ved (ved som har brunnit) 
• kärnved (innersta veden av ett träd)
• silverved (kärnved som exponerats för sol och blivit silvergrå)
• på stenar
• döda grenar
• bark
• levande träd

Rödlistan

Att en art är rödlistad innebär att den är eller riskerar att bli utrotningshotad nationellt. Den svenska rödlistan uppdateras regelbundet och det finns flera kategorier och grader på listan. Vissa arter vet vi för lite om för att kunna avgöra om de är hotade eller inte. Mer om rödlistan kan du läsa här.

Signalarter

En signalart berättar något om sin omgivning, t.ex. Att vi står i en naturskog. Signalarter kan både vara hotade eller livskraftiga. När en inventerar naturskog så letar vi gärna efter signalarter bland kryptogamerna - alltså mossor, lavar och svampar, för att dessa säger mer om hur länge skogen varit skog, jämfört de flesta kärlväxter som berättar mer om markförhållandena.

Allmänna arter

Är vanliga och i regel livskraftiga. De kan trivas även i yngre skogar. Jag brukar jämföra allmänna arter med fotbollsspelare. Även om det är schysstare att spela fotboll på en stadium med perfekt gräs och hejarklack, så går det i praktiken att spela fotboll på en grusplan. De rödlistade arterna är mer som simhoppare, de behöver en viss höjd på trampolinen och ett visst djup i bassängen för att kunna göra sin grej. För dem funkar inte grusplanen alls.

4 mossor

En mossa fungerar lite som en vanlig växt, den har fotosyntes men tar fukt både från underlaget  och uppifrån luften eller när det regnar. Mossorna är lite som små levande disktrasor helt enkelt (@edithbremers klockrena jämförelse). Samt att den förökar sig med hjälp av sporer.

Blåmossa (signalart) ser ut som dynan på en sån där fin gammal soffa. Den ser fantastiskt sammetslen och mjuk ut. Bara för att när en klappar på den så är den kompakt och hård. Den växer på magra hällmarker, såväl som i fuktiga äldre granskogar och nära skogssjöarnas stränder. Kuddarna kan bli halvmeter höga - som en riktig soffdyna! Ibland växer det blåbärsris genom "dynan". När mossan är frisk och fuktig får den en blågrön ton, därav namnet. De flesta som ser den torr och gulgrön tror att den som namngav blåmossan var färgblind.

Flagellkvastmossa (signalart) känns igen på de ljusgröna pinnarna - flagellerna, som sticker rakt upp ur mossan. Om du fuktar fingret och klappar på flagellkvastmossan så bryts flagellerna av och du får små gröna streck på fingret. Flagellkvastmossan växer i små kuddar, gärna på död tallved, men kan även hittas på marken i hällmarkstallskogen eller lågor i granskogen.

Vedtrappmossa (rödlistad och signalart) växer på mjuk och fuktig död ved av barrträd. Oftast hittar du den i skuggiga granskogar, men den går att hitta i fuktiga springor på lågor i hällmarkstallskogen. En del liknar vedtrappmossan vid tre dagars skäggstubb, eller små gröna tändstickor. För att se den i sin fulla prakt rekommenderas att kika i lupp.

Vågig sidenmossa är varken rödlistad eller signalart längre. Men om den finns i stora mängder så brukar vi titta noggrannare efter skyddsvärda arter. Dessutom är den ju så fantastiskt vacker, dels lyser dess ljusa svansar upp i mosstäcket och tittar en nära så ser de vågiga bladen ut som grönt glas.

4 lavar

Lavar är små roliga livsformer, de består av en svamp och en eller två alger som lever i symbios. Svampen sköter formen som laven antar och tar upp fukt näring ur omgivningen. Algen/algerna sköter fotosyntesen. Lavar tar i första hand upp fukt och näring ur luften, men har fortfarande behov av vissa substrat för att trivas och leva.

Gammelgranslav (signalart) På håll ser gammelgranslaven ut som gråvit färg med lite lilarosa ton, på nedre delen av stammen på gran. Om du går närmre ser du att det är pyttesmå vita korn på "färgen", och om du sen skrapar lite med nageln så blir det senapsgult. Då har du hittat gammelgranslav! Den växer bara på gran som är 100-120 år och äldre. I sällsynta fall kan du även hitta gammelgranslav på äldre björk.

Garnlav (rödlistad och signalart) En hänglav som bara finns i äldre barrskog. Du känner igen den dels på att den har flera olika fästpunkter (andra hänglavar hänger ofta från en punkt), att den är Y-förgrenad och att förgreningarna är olika tjocka, de tjocka förgreningarna ser tillplattade och vridna ut. Den allmänna skägglavarna hänger ofta som ett tomteskägg och tittar du närmre på dem så ser grenarna mer ut som glesa piprensare. Allmänna tagellavar har jämntjocka förgreningar.

Dvärgbägarlav (rödlistad och signalart) trivs bäst på solexponerad, silvergrå kärnved av tall. Du kan hitta den på stubbar, lågor eller döda grenar där kärnveden exponerats för sol. Dvärgbägarlaven är som namnet antyder mycket mindre än de allmänna bägarlavarna. Ytan på laven är krusig, likaså basen. De allmänna bägarlavarnas bas ser mer ut som en samling små löv, emedan dvärgbägarlavens bas kan liknas vid smulpaj. I toppen på kruset och på de små stänglarna sitter även små karaktäristiska fruktkroppar som ser lite ut som små kluster av köttbullar.

Liten spiklav (signalart) får du leta noga efter! Den är bara 2-3 mm hög och växer på barkflagor, ofta på norrsidan av äldre tall. Basen ser lite ut som att barken fått mjölkmustasch och ur den sticker små helsvarta, raka nubb. Tittar du i lupp ska du även kunna skönja en tunn grå kant på "spikhuvudet". Om toppen är brun eller nickar, eller om basen har gula inslag så har du hittat en nållav. Mer om nållavar tar vi en annan gång. 

4 svampar

Tallticka (rödlistad och signalart) är en av få tickor som växer på levande tall. Talltickan behöver tallar som är 100-150 år eller äldre. Du kan hitta den i parker där träden fått bli gamla, men där räknas den inte som signalart. Det gör den däremot i naturskogen. Talltickan rötar veden, men tallen är en tuffing som kan fortleva i många hundra år, tickan till trots. 

Spillkråkan hackar gärna ut sitt bo i den rötade veden där talltickan växer. När spillkråkan flyttar ut året därpå och gör sig ett nytt bo flyttar andra djur och fåglar in. Äldre talltickor får lavar på hatten, med lite fantasi kan en likna dem vid flygande tefat som krockat med stammen. 

Ofta sitter talltickan högt upp där barken är lite tunnare, men kan finnas längs med hela stammen. Undersidan är ljus men kan gå åt kakao-bruna hållet på en del exemplar och den har grova, synliga porer. Den som hittar dagens första tallticka får glass. Det är sen gammalt.

Dropptaggsvamp (signalart) ovanifrån ser dropptaggsvampen nästan ut som bakverk. Exemplaren på bilden är väldigt unga furktkroppar. Om du klämmer på en dropptaggsvamp så kommer det ut röd-orangefärgade droppar. Undersidan av hatten är taggig. Om du dessutom skrapar i marken bredvid fruktkroppen så kommer du snart till en vit mycelmatta. Så kan du känna igen dropptaggsvampen även vintertid. Det är bara dropptaggsvamp som har den vita mycelmattan. 

Skarp dropptagsvamp (rödlistad) är snarlik dropptaggsvampen men saknar det vita mycelet. Du kan också skilja dropptaggsvamp och skarp dropptaggsvamp åt genom att smaka på en pytteliten bit och spotta sen ut den. Dropptagsvampen smakar inte så mycket emedan skarp dropptaggsvamp smakar pepprigt - skarpt. 

Motaggsvamp (rödlistad och signalart) växer i hällmarkstallskogen bland renlav eller fönsterlav. Den känns igen på den fjälliga hatten och att det inte finns något hål i mitten av hatten ner i foten (såsom den fjäliga taggsvampen har). 

Rotfingersvamp/Ramaria (rödlistad och signalart) är sällsynt och den hittar du bara i äldre hällmarkstallskog eller sandtallskog. Som ung är den apelsingul, men kommer du tillbaka ett par veckor senare har den antagit en papperspåse-brun ton. Rotfingersvampen blir stor och petar du i den/delar den så består den i huvudsak av en stor fot. Rotfingersvampen tillhör släktet ramaria och alla ramarior är intressanta ur naturvårdssynpunkt. OBS! Ej att förväxla med den allmänna svampen gullhorn! Dock är de flesta ramariorna svåra att skilja på med blotta ögat, utan de kräver mikroskop  och kunnig person för att kunna artbestämma dem. 

Varför behöver vi biologisk mångfald i skogen?

Varför ska vi bry oss om att några svampar eller mossor försvinner? Varför ska jag känna något för gräddtickan på bilden ovan? Det är ju bara en gulaktig klump på en rutten stock! Mitt bästa svar är - för att alla de här arterna förtjänar att få leva för sin egen skull. Vi människor har inte rätt att bestämma vilka arter som "behövs" på denna jord. Om vi sen ser det ur ett egoistiskt, mänskligt perspektiv blir svaret - för att vi behöver naturskogarna med alla dess invånare för att överleva klimatkrisen. Forskningen visar gång på gång att det är de friska ekosystemen som står emot klimatförändringarna bäst. En skogskamrat jämför det med att springa ett maratonlopp. En frisk person klarar det även om det är jobbigt, men för någon med influensa eller feber är det där loppet livsfarligt. Vad skogsindustrierna än vill få det till så är plantagerna och biobränslet inte räddningen. 

Naturskogen lagrar dessutom kol, inte bara i träden utan i marken, i svampmycelen som är beroende av samarbetet mellan träd och svamp. När vi hugger och omvandlar naturskog till take away muggar och servetter, frigörs koldioxiden. När vi harvar upp hygget för att plantera nya träd, frigörs ännu mer kol och vi dödar det sista av skogens immunförsvar - mycelen. Vi behöver ett annat skogsbruk och en annan syn på naturen. De metoderna och synsätten finns redan, men skogsindustrin väljer business as usual och fake news. I dagarna presenteras EUs nya skogsstrategi, med stärkt skydd av skog. Vi får se vart det barkar hän.

Artvandring i Tivedens Nationalpark 

(REKLAM)

Förlusten av biologisk mångfald är en kris. Inte en turistattraktion. Därför är Traceless' artvandringar gratis. För att jag känner ett ansvar i att dela med mig av den kunskap jag fått av andra skogskämpar, innan det är försent. Onsdagar i juli och augusti samlas vi kl 18.00 vid Huvudentrén i Tivedens nationalpark. Det brukar bli trevliga promenader, blandat skratt och allvar. Alla får komma både för att lära sig, eller fascineras och bara njuta. Vi tittar på allt vi hittar och blir nyfikna på, allmänna såväl som sällsynta arter. Det medhavda fikat är också en viktig punkt. Min förhoppning är dock att alla mina artvandrare ska se "sin" hemmaskog med nya ögon. Kanske till och med fråga sig: vad kan jag göra?

Vill du följa med? Klicka här för att komma till eventet på FB.

Lästips

Böcker:

Skyddsvärd skog - naturvårdsarter och andra kriterier för naturvårdsbedömning. : : Johan Nitare, Skogsstyrelsen 

Konsten att hugga träd och ha skogen kvar : : Mikael Karlsson

Instagram:

@emmamedluppen - Emma presenterar olika naturvårdsarter med fina bilder och beskrivningar i caption.

@skydda skogen - Föreningen Skydda skogen postar aktuell information om vad som händer i skogen, både ute i fält och politiskt.

@skogsmissbruket - naturfotograferna Marcus Westberg och Staffan Widstrand visar upp baksidan av det svenska skogsbruket för världen.

Webb:

natursidan.se

skyddaskogen.se

EU:s nya skogsstrategi (på engelska) 

Var inlägget till hjälp? Dela det gärna med vänner och bekanta! Om du är intresserad av vårt naturvårdsarbete, spana in @tracelessintiveden på instagram. Oftast händer mer på den fronten höst-vinter-vår, när högsäsongen är över.

Luppa i frid!

/Lovisa