Sova ensam

Hej!

Det finns många fördelar med att sova ute, i regel sover vi bättre (när vi väl vant oss), får ordning på dygnet och får sänkta stressnivåer etc. För en del känns det helt lugnt. För andra kan det vara ett stort steg mentalt mellan sängen och sovsäcken i skogen. I förra inlägget pratade vi om de praktiska delarna av att sova ute när det är kallt. Den här gången vill jag dela med mig av att hantera det psykiska, samt lite annat på temat sova ute som inte fick plats i förra inlägget.

Svårt att komma iväg överhuvudtaget?

Om en är ovan eller aldrig övernattat förut, är det lätt att göra första övernattningen till ett större projekt än vad det behöver vara. Ett sätt att förbereda sig mentalt kan vara att packa i god tid. Skriv ner allt du vill ha med dig och bocka av när det är nerpackat. Känslan av att vara i ordning och ha koll på läget är svårslagen.

Somnar men vaknar lätt?

Första natten på färden är det vanligt att en sover lätt och vaknar till ofta. Det brukar ta två-tre nätter innan kroppen vant sig. Om du får ont i rygg, höfter, etc. av att sova på marken, kan det vara läge att testa ett uppblåsbart liggunderlag eller hängmatta.

Nöden har ingen lag

Inbilla dig inte att du ska lyckas somna när du är kissnödig. Upp med dig, gör det du ska, sen kan du krypa ner och somna om igen. Det är mycket bättre, jag lovar, kräver bara en dos självdisciplin.

Med viss träning hemma i duschen, går det även att lära sig kissa i en behållare i sovsäcken såsom flaska med bred mynning, yoghurt-hink eller kiss-tratt.

Ofta blir vi kissnödiga ute, antingen som en stressreaktion, eller för att vi blivit kalla och trycket runt urinblåsan ökar. Det beror på att blod från händer, fötter, armar och ben - organiseras om till vitala organ för att hålla dem vid liv. Praktisk funktion egentligen. Mer om att hålla sig varm i förra inlägget.

Fotograf bild 1, 2 & 4: Erik Stormark

Vilda djur och konstiga ljud

Det mesta som lever i skogen är mer rädd för dig än vad du är för dem. Undantaget vore en spelgalen tjädertupp, en hungrig mus eller en nyfiken rävunge. Viltet har i regel stenkoll på att det är en människa i skogen och håller sig borta.

Rådjur skäller som krassliga hundar, kort och hårt. Rävar mer utdraget "huäääh". Kattugglan låter som en ursäkta uttrycket - misshandlad katt. Om du övernattar i skogen fram på vårkanten och det smäller, kluckar och väser - då har du turen att sova i närheten av ett tjäderspel. Googla djur- och fågelläten innan, gör det till en kul grej att lyssna efter dem!

Att det knakar och brakar till i skogen behöver inte heller betyda att det är nåt stort som rör sig eller att det är nära inpå. I mörker är det mycket svårare att bedöma avstånd på sånt, särskilt om en redan jagat upp sig. Ett annat bra sätt är att bekanta sig med platsens ljud när det är ljust. Blunda och lyssna en stund. Titta igen och försök sedan identifiera var ljuden kommer ifrån. När jag bodde i tipi och vårvinter-stormarna höll mig vaken om nätterna, (det lät som att tipin skulle blåsa bort eller knäckas), tog jag mig tid under blåsiga dagar att sitta inomtälts och hitta vad som orsakade vilka ljud.

Rädsla för främlingar

Är du född med livmoder och tycker du att det känns läskigt att sova ensam utomhus? Tyvärr är du långtifrån ensam. Generellt är manligt kodade friluftare mer rädda för vilda djur och kvinnligt kodade rädda för överfall, våldtäkt eller att bli dödade av en man. Det handlar inte om några för individen unika, fåniga hjärnspöken eller någon tusenårig nedärvd flock-instinkt. Hittills har jag inte träffat en enda manligt kodad friluftare som varit rädd för att bli överfallen, våldtagen eller mördad när han sover själv i skogen. Jag tolkar det som att det här i första hand är ett socialt problem. Den som är kvinnligt kodad från födseln, har sen barnsben lärt sig av omgivningen att det är farligt att vara ensam när det är mörkt, inte bara i friluftslivet utan även i vardagssituationer. Flera välvilliga på nätet skriver saker som "i skogen behöver du inte vara rädd. Det är farligare i stan." Det är i och för sig sant, men också olika i olika delar av världen. Jämfört med att vandra i USA, där folk försvunnit spårlöst längs vandringslederna, är Svenska skogen bra mycket säkrare, oavsett könsidentitet. Så hur kan vi jobba för att komma över rädslan?

Baby steps

Ta det steg för steg. Börja med att sova nära eller i bilen. Eller ta med en kompis ut och sov en bit ifrån varandra. En del börjar hemma på balkongen eller i trädgården. Andra pratar om att det känns bättre att sätta upp tält eller hängmatta en bit bort från leden eller etablerade vindskydd. På ett sätt känns det fint att folk hittar lösningar som de är trygga med, samtidigt blir jag ledsen när jag läser det, för det påminner mig om att inte ens friluftslivet utövas på lika villkor.

Mina erfarenheter och mentala tränings hacks

Jag har friluftat i stort sett hela mitt liv, bott ensam i tipi i flera år och ensam-vandrat då och då. För några år sedan blev jag uppriktigt förvånad och irriterad på att det första folk frågade var om jag var rädd för vilda djur eller "tänk om det kommer nån" (läs: tänk om du blir våldtagen).

Men numer kommer ändå stressen och rädslan krypande ibland när jag sover själv i skogen. Särskilt om jag inte gjort det på länge och hör främmande människoröster. Jag brukar hantera det genom att fokusera på andningen och försöka betrakta tankarna med lite distans. Konstatera "okey, nu tänker jag det här. Det går över." Istället för att låta rädslan/stressen ta över. Jag påminner mig om att ljud bärs mycket längre nattetid, så bara jag väntar en liten stund och märker att de inte kommer närmre brukar det vara lättare att slappna av. Men det gäller verkligen att hålla i tankarna och inte låta hjärnan spinna loss. När jag bodde i tipin sjöng jag Vargsången ur Ronja Rövardotter varje kväll. En del ser film på telefonen eller läser för att distrahera tankarna och lugna nerverna. En eld är också trevligt sällskap.

Två sätt att hantera situationen när det verkligen inte funkar

Ett, var snäll mot dig själv. Om du nu legat vaken i timtal och stressat upp dig. Bryt. Det är ingen skam i det. Var stolt över att du faktiskt har vågat dig ut och provat. Du kan åka ut närsomhelst och prova på nytt. En vacker morgon kommer du att äga det.

Två, var lite sträng mot dig själv. Ligg kvar och vänta på gryningen. Det är olika hur en är som person vad som funkar. För en del är det enda botemedlet att vänta ut hjärnan, låta den förstå att det inte händer något farligt inatt. En vacker morgon kommer du att äga det.

Till alla friluftsbröder därute 

(och särskilt du som i läsandets stund tänker i termer som "Inte ALLA män" och "jag är faktiskt snäll")

Kom ihåg att det inte handlar om dig personligen om någon ryggar till eller blir obekväm, det är ett strukturellt problem - men du kan vara en del av lösningen. Möter du en ensam kvinna vid vindskyddet eller vandringsleden. Hälsa bara vänligt och låt henne sedan vara ifred. Ta inte för givet bror att hon ser dig som riddaren i skinande rustning. Vill hon ha hjälp med något så kommer hon att be om det. Vill hon ha sällskap så kommer hon att söka kontakt. Tillsammans kan vi göra friluftslivet tryggare för alla.

Är du eller har du varit rädd för att sova själv i naturen? Och isåfall, hur hanterar du det? Dela gärna med dig här nedan i kommentarerna eller på Instagram. Om du vill, får du gärna hjälpa oss att sprida lite vänlig pepp till fler som vill frilufta mer men inte vågar, genom att tagga @tracelessintiveden.

Somna lugnt och ta hand om varann!

/Lovisa