Vandra med hund
Hej!
På begäran kommer här ett inlägg om att vandra med hund! Att få med sig sin pälskling ut i naturen är mysigt, roligt och mer peppad färdkamrat får en leta efter. Dock finns det några grejer att komma ihåg för att våra fyrfota vänner ska trivas hela turen.
Allt som jag har lärt mig om att vandra med hund, har jag av erfarenhet med min finska lapphund Peikko och andras erfarenheter, delade i forum på nätet (tipsar nedan) eller i möte med gäster i Tivedens Nationalpark. Att paddla med hund tar vi i ett annat inlägg.
Hur gammal är hunden?
En valp ska inte behöva gå så långt, var beredd att bära på den även under dagsturen. En kompis till mig hade med en tom axelremsväska när vi gick stiglöst, till sin chihuahua-blandis. Även om hon var fullvuxen så blev riset för mycket ibland. Är valpen för stor för att kånka på? Ta kortare sträckor, lek och göm godis. Valptiden är försvinnande kort, tids nog kan ni äventyra längre sträckor tillsammans. Även en äldre hund kan behöva ta det mycket lugnare, du känner din hund och dess status bäst.
Var lyhörd för hundens behov
Det är lätt att sätta ambitiösa mål för oss två-beningar när vi ger oss ut. Men ha lite extra koll på hunden. Halkar den efter? Hur mår tassarna? Vill den låna mygghatten i lägret? Fryser den? Eller är den för varm? Ta paus ofta, gärna i skuggan sommartid, stanna vid en bäck en stund så den får tid på sig att dricka. Skäm bort vovven med hundgodis och lek då och då. Även hundar blir trötta, är otränade eller får ont även om det inte märks på dem i första taget.
Vandra utomlands?
Kolla upp all nödvändig information och lokalisera hundens pass några veckor i förväg. Vilka vacciner och/eller avmaskningsmedel hunden behöver ta och när skiljer sig mellan olika länder.
Halsband eller sele?
Jag föredrar sele till min hund, oavsett om det är på vardagspromenaden eller vandringen. Men det är en smaksak. Selen på bilden ovan är hemmagjord utav brickband, hopsydd med björntråd och därefter skinnskodd. Jag ville ha en sele i naturmaterial då nylonselen Peikko hade innan skavde så på pälsen.
Koppel, lina eller lös hund
Koppel är praktiskt på en populär vandringsled, eller om jag vill att Peikko går med utan att stanna var femte meter. Men oftast har jag med mig en vanlig flagglina, ca 6 m, med karbinhake och en stoppknut. Linan ger hunden lite mer utrymme att nosa runt när vi går och ett bra alternativ då jag inte kan ha honom lös. Det är lite trassligare när en går stiglöst, men med tiden har Peikko lärt sig orden "gå runt" när vi hamnat på varsin sida om ett träd. När vi skidar fäster jag linan i en tamp med resår i så att det inte ska rycka i honom om det tar stopp.
Springa lös då? Här har vi en vattendelare i hundvärlden. Till att börja med, från 1 mars - 20 augusti råder koppeltvång i Sverige, oavsett var du befinner dig. Detta för att fyrfota viltet och fåglarna har ungar. Även om hunden inte tar ungen, så skrämmer de bort föräldrarna vilket lämnar ungarna sårbara för andra rovdjur. I de flesta svenska nationalparker och naturreservat gäller dessutom koppeltvång året om och oavsett hur lydig din hund är. I enskilda nationalparker är det förbjudet att vistas med hund, även i koppel. Läs reglerna för respektive område på hemsidan innan du ger dig ut. Här är en länk till Sveriges nationalparker. (Psst! Föreskrifterna gäller även på parkeringen.) Nog för att det är härligt för dig och hunden att kunna ha den springa lös, men det är mindre härligt för vilda djur, främmande hundar och hundrädda människor. Visa respekt, håll hunden kopplad på vandringsleden.
Klövjeväskor
När vi är ute och vandrar flera dagar brukar Peikko får bära på två portioner mat, en i varje klövjeväska. Om jag varit mer seriös i träningen och låtit honom bära oftare så hade han kunnat bära upp till 20% av sin kroppsvikt. Men jag glömmer oftast, så då får det bli en liten last, jämnt fördelad. Det är mest för att han ska få känna att han gör något, mer än att vara gullig. Men som sagt med lite mer planering och träning så kan en träna hunden att bära sin egen mat för helgturen, vattenflaskor, etc. Om hunden slokar efter en stund, byter jag till vanliga promenadselen och fäster klövjeväskorna på min ryggsäck istället. Det brukar resultera i mycket mer spänst i steget.
Mat
Lite mer än hemma, ännu mer om ni ska vara ute i kyla. Jag brukar packa torrfoder portionsvis i gamla brödpåsar. De är slitstarka, rullar jag ner kanten så funkar påsen som matskål och skulle en påse läcka så är inte all mat förstörd. En annan variant är att strössla ut hundens mat på marken, så får den nosa rätt på godbitarna och använda hjärnan lite.
Fotograf: Jonas Sjöblom, 2017
Sova
Vi sover oftast i tält med hunden. Detta eftersom Peikko tar hela nattvakten och skäller på allt från skogsmöss till T-rex annars. I tältet ligger hunden på våra uppblåsbara liggunderlag, mellan oss i fotändan. Jag brukar lägga ett liggunderlag i cellplast under skarven i mitten. Fram på morgonen brukar Peikko åla upp i huvudhöjd på oss för lite gos och om en inte är snabb nog delar han ut ett gäng blöta morgonpussar.
Jag vet att en del låter hunden sova i absiden och det verkar funka bra för dem. Personligen hade jag aldrig vågat ha Peikko där. Min väns lapphund lyckades rymma ur absiden, med koppel och jordankare (en sån där skruv en sätter i marken). Sen gjorde han Jämtlandsfjällen på egen tass, med koppel och jordankare på släp. Två veckor senare hittades han av några vandrare. Hungrig men glad och med storslagen utsikt från en brant backe.
När jag bodde i tipi sov Peikko på en gammal filt större delen av året, under vintern fick han sova på en gammal tre säsongs-säck och var nöjd med det. Men då var vi ute hela tiden och han satte ordentlig vinterpäls.
När det är kallt ute
Hur din hund hanterar kyla beror såklart på en mängd olika faktorer. Hur van den är vid att det är kallt, hur mycket underull den sätter, storlek etc. Jag såg på Facebook att @vågavaravild gjort en liten sovpåse åt sina pyttesmå hundar av en avklippt sovsäck. Den satt de och gosade i, även långt före läggdags i vindskyddet. Om hunden är kopplad i lägret bör den få något att sitta på, en bit liggunderlag, en filt, en bit fårskinn/renskinn etc. Sist vi var ute glömde jag det, så Peikko som bara satt päls för en mild vinter, fick ligga i knäet på oss till och från för att inte frysa.
I mitt förstahjälpen-kit till Peikko ligger:
- en rulle självhäftande bandage
- fästingplockare (kofots-varianten), pincett och trubbig sax
- en liten burk potatismjöl (blodstopp)
- små bomullspåsar till tassarna (om han får sår på tassen han inte ska slicka på)
Fotograf: Erik Stormark
Gallertrappor, broar och vad
En del hundar vägrar att gå i gallertrappor, antingen för att de får ont i tassarna eller tycker det är läskigt. Antingen får en bära hunden, hitta en väg bredvid eller ta sig tid att träna. Min sambo Erik har haft samojeder som hen fick bära över gallerbroar.
Min hund Peikko hatar att bli blöt. Innan vi åkte på 6 veckors kanotfärd i norra Finland tog han omvägar runt vattenpölarna på asfalten. Därefter vande han sig att bli blöt om tassar och ben - men vid magen där går gränsen!
När vi fjällvandrade några år senare och vadade fick Peikko gå där det var grunt. Var det mer än mag-djupt så bar Erik hunden. En bäck var väldigt grund så Peikko fick gå, men det forsade på i ett litet fall och brusade läskigt sista biten. Peikko stod och skällde på mig och tyckte jag skulle lyfta honom den sista halvmetern, men med lite uppmuntran och lockande så vågade han faktiskt hoppa i land. Det lite läskiga blev något som han fick klara själv och växa av.
Fotograf: Erik Stormark
Boktips, forum och folk som vandrar med hund på nätet:
Boktips:
På tur med hund av Nina Skramstad (norska, bokmål)
Facebook:
Instagram:
Brukar din hund följa med dig ut på äventyr? Har du fler tips? Dela gärna i kommentarerna eller stories och tagga @tracelessintiveden så vi får följa med dig och pälsklingen ut!
Traska lugnt!
/Lovisa